Kaffe

Så är det i alla fall sagt. Jag för min del har i alla fall bestämt mig. Till exempel:

Från och med nu kommer kommer jag bara dricka två koppar kaffe om dagen. Bara två. Två koppar kaffe räcker gott. Den ena dricker jag på morgonen. Jag behöver en kopp till frukost för att orka ta mig ur sängen, tvätta mig och gå till jobbet. Inte ens om jag lät bli att tvätta mig, inte ens om jag lät bli att gå till jobbet skulle jag kunna vara utan den första koppen kaffe.

På förmiddagen får jag klara mig utan. Jag kan väl sitta med på förmiddagsfikat ändå. Vad ska de säga? De kan inte tvinga mig att dricka kaffe om jag inte vill. De vet inte hur dåligt det är för dem. Jag slår vad om att flera av dem dricker kaffe både på morgonen och på förmiddagen, kanske flera koppar till och med. Anders, till exempel, och Eva också, det har jag sett, dricker alltid två koppar svart kaffe vi elva tiden. Två koppar! Själv brukar jag i alla fall klara mig på en.

Inte heller till lunchen ska jag dricka något kaffe. Jag brukar egentligen inte vara särskilt sugen, särskilt inte efter förmiddagskaffet bara två timmar tidigare. Det är ju absurt när man tänker på det.

Jag klarar timmarna efter lunch utan problem. Man får ju energi av maten, man behöver inget mer. Jag får se till att vara upptagen av arbetet, sitta med näsan i viktiga papper. Det kommer bli mer gjort på det sättet också. Det får vara slut med att hänga i fikarummet.

Vid tretiden kommer jag förstås bli sugen, och ännu värre blir det framåt fyra. Jag vet att det kan bli svårt. Men det går. Jag brukar ju ändå äta middag redan klockan sju nuförtiden, halv sju till och med vissa dagar.

Först efter maten blir det kaffe. Då har jag samlat hela dagens kaffesug och koncentrerat det i en enda punkt. En svart kopp ska det vara, men inte för stor. Det kommer sitta fint, som man säger. Det kommer sitta fint.