Den otrolige Herman Mann och hans fantastiska äventyr

En sång

2010-01-03T22:22:00.000+01:00

Jag har skrivit en sång:

Här kommer spöket Laban,
han vill ge dig en kram.
Han tycker du är en fin tjej,
han är likadan.
Han vill bara flyga
genom slottet godmorgonsol.
Skrämma alla männskor,
för han är så cool.

Melodin har jag tyvärr glömt bort.

79

2009-09-01T18:55:00.003+02:00

På sidan 79 i Jelineks De utestängda (som jag läser) hittar jag en kölapp med nummer 79. Eller, ärligt talat ligger den på sidan 93. Jag förstår inte hur någon kan ha missat en så uppenbar chans.

Tråkigt

2009-08-27T21:09:00.002+02:00

Det är tråkigt att se en hel film. Till och med en bra film är det tråkigt att se.

Tråkigt att läsa en hel bok. Till och med en bra bok är det tråkigt att läsa.

Tråkigt att lyssna på en hel skiva. Till och med en bra skiva är det tråkigt att lyssna på.

Tråkigt att behålla uppmärksamheten under ett helt samtal.
Tråkigt att gå en hel promenad.
Tråkigt att prova en hel kostym.
Tråkigt att arbeta en hel dag.
Tråkigt att dricka en hel kopp te.
Tråkigt att äta en hel måltid.
Tråkigt att stanna på en hel fest.
Tråkigt att sätta i sig hela födelsedagstårtan.
Tråkigt att klippa hela sitt hår.
Tråkigt att städa en hel lägenhet.
Tråkigt att le ett helt leende.
Tråkigt att dansa en hel dans.
Tråkigt att spela på ett helt piano.
Tråkigt att leva ett helt liv.
Tråkigt att hålla tungan alert under en hel kyss.
Tråkigt att blåsa ut ett helt ljus.
Tråkigt att spela klart en hel omgång monopol.
Tråkigt att ...

Musik

2009-08-26T19:43:00.001+02:00

Gitarr över trummor. Bas.

eller

Bas över trummor. Gitarr.

Kaffe

2009-08-24T16:16:00.001+02:00

Så är det i alla fall sagt. Jag för min del har i alla fall bestämt mig. Till exempel:

Från och med nu kommer kommer jag bara dricka två koppar kaffe om dagen. Bara två. Två koppar kaffe räcker gott. Den ena dricker jag på morgonen. Jag behöver en kopp till frukost för att orka ta mig ur sängen, tvätta mig och gå till jobbet. Inte ens om jag lät bli att tvätta mig, inte ens om jag lät bli att gå till jobbet skulle jag kunna vara utan den första koppen kaffe.

På förmiddagen får jag klara mig utan. Jag kan väl sitta med på förmiddagsfikat ändå. Vad ska de säga? De kan inte tvinga mig att dricka kaffe om jag inte vill. De vet inte hur dåligt det är för dem. Jag slår vad om att flera av dem dricker kaffe både på morgonen och på förmiddagen, kanske flera koppar till och med. Anders, till exempel, och Eva också, det har jag sett, dricker alltid två koppar svart kaffe vi elva tiden. Två koppar! Själv brukar jag i alla fall klara mig på en.

Inte heller till lunchen ska jag dricka något kaffe. Jag brukar egentligen inte vara särskilt sugen, särskilt inte efter förmiddagskaffet bara två timmar tidigare. Det är ju absurt när man tänker på det.

Jag klarar timmarna efter lunch utan problem. Man får ju energi av maten, man behöver inget mer. Jag får se till att vara upptagen av arbetet, sitta med näsan i viktiga papper. Det kommer bli mer gjort på det sättet också. Det får vara slut med att hänga i fikarummet.

Vid tretiden kommer jag förstås bli sugen, och ännu värre blir det framåt fyra. Jag vet att det kan bli svårt. Men det går. Jag brukar ju ändå äta middag redan klockan sju nuförtiden, halv sju till och med vissa dagar.

Först efter maten blir det kaffe. Då har jag samlat hela dagens kaffesug och koncentrerat det i en enda punkt. En svart kopp ska det vara, men inte för stor. Det kommer sitta fint, som man säger. Det kommer sitta fint.

I Got the News

2009-08-23T21:15:00.000+02:00

Är det just för att I Got the News är Ajas svagaste låt som den så precist visar upp skivans överlägsna teknik? Det luftiga svänget, de många nyanserna, den känsliga dynamiken, de fylliga färgerna, det perfekta ljudet … på något sätt blir alltihop så mycket tydligare när inga rörande melodier hamnar i vägen.

PING (4)

2009-08-22T23:00:00.000+02:00

- PING -

… och doktor Wagner säger att jag måste ha tålamod och låta saken ha sin naturliga gång ”det är inte bra att försöka tvinga fram en onaturlig utveckling. Penicillin, smärtstillande, kanske till och med en liten operation – det är åtgärder som mina kollegor skulle föreslå, men man kan inte fullt förutse effekten av sådana metoder i ett fall som detta, och jag för min del föredrar att inte ingripa och istället låta saken ha sin naturliga gång. Allt som behövs är lite tålamod. Jag antar att vi är eniga här …” och jag vet inte vad jag ska säga för vad vet väl jag om såna där medicinska angelägenheter och mitt vänsterben är redan uppsvällt till dubbel storlek och såret varar så att byxorna blir alldeles kladdiga och bultar som om någon slog på det med slägga och min feber är redan en bra bit över trettinie grader och doktorn säger ”försök att inte svettas så mycket, du behöver vätskan” och han räcker mig ett styvt vitt papper fullt med pyttesmå svarta bokstäver och ber mig skriva under och jag påtar dit mitt namn men inser genast mitt misstag för benet exploderar som en handgranat och doktorn säger att tyvärr finns det inte mycket han kan göra när jag just intygat att jag förbjuder all behandling och jag tycker väl inte att det är något att tjata om för jag börjar känna mig ganska snurrig och det är faktiskt först fjorton månader senare som det verkligen går upp för mig vilken sitts jag har satt mig i, jag är förstås sedan länge utskriven från sjukhuset men jag har fortfarande inte fått den benprotes som jag specialbeställt från Thailand (de säger att de gör dem bättre där än någon annanstans och det är ändå försäkringen som betalar) och jag reser alltså tillbaka till Skåne för att söka ett jobb på en lokaltidning och jag passar dessutom på att besöka min morfar som ligger på ett långtidsboende i Skåne Tranås, han är svårt dement och verkar inte begripa vad jag pratar om men det är ju trevligt att ha någon som lyssnar, och det är en varm dag och det är fasligt hett i det lilla rummet där vi sitter och fönstret går av någon anledning inte att öppna och jag går ut i korridoren för att be undersköterskan som visat mig in om ett glas vatten och han svarar ”javisst” och är mycket tillmötesgående men ni kan tänka er att jag blir förvånad när jag på hans namnbricka läser namnet ”Filip Wagner” och jag tänker genast på den Doktor Wagner som för ett drygt år sedan behandlade mitt sjuka ben och jag tycker också att jag minns en annan Wagner, och jag undrar faktiskt om det inte var just Filip han hette i förnamn. Jag hade träffat honom hemma hos Jesper Nilsson som vid den tiden var en av mina närmsta vänner och jag minns att Filip, om det nu var så han hette mitt minne är märkligt dimmigt efter olyckan, hade haft en stor vit råtta som de båda gärna hade velat att jag skulle hålla i mitt knä, och råttan måste ha varit hungrig eller bara förbannad för den bet mig med full kraft rätt i vänstra låret och trots att Filip genast rusade fram och ryckte loss djuret lyckades den få med sig en stor bit kött och en rejäl bit av mina jeans och Filip envisades såklart med att skjutsa mig till akuten trots att jag flera gånger försäkrade honom att det inte alls var någon fara och det var alltså där jag träffade denne Doktor Wagner, vars dag jag säkert fullständigt förstörde när jag lät mitt ben explodera över hela hans rum och jag står alltså i rummet inne hos morfar och jag blir alltmer övertygad om att det hel måste vara någon sorts konspiration och att denne Filip Wagner alldeles säkert är en släkting till doktorn och att de på något sätt känner till mer än de borde och med alla medel försöker sabotera för mig och det kan jag förstås inte tolerera så jag böjer mig fram över min morfars orörda lunchtalrik och tar den kladdiga bordskniven i min högerhand och går emot dörren och i samma ögonblick kommer Filip in i rummet och jag tycker alldeles säkert att jag känner igen honom nu så jag sätter kniven i hans axel och rusar ut, så fort man nu kan rusa med bara ett ben, och jag vågar mig inte på att komma tillbaka till vårdhemmet igen, inte ens två år senare när min morfar är döende i någon sorts leveråkomma som de inte kan bota vågar jag åka tillbaka och feg som jag är vågar jag inte heller vidta några rättsliga åtgärder mot familjen Wagner eftersom jag …

- PING -

Den perfekta poplåten

2009-08-17T20:31:00.000+02:00

De finns två sorters poplåtar:

den perfekta poplåten,

och alla andra.

Denna indelning är oberoende av kvalitet.

ANT (1)

2009-08-15T19:29:00.000+02:00

Anteckning: å vad det tar lång tid att få ner bokstäverna i blocket.

Guilty Pleasures (2)

2009-08-14T17:00:00.000+02:00

Har hela dagen försökt komma på saker jag skäms över att jag tycker om. Utan resultat. Kanske tyder det inte på en bristande känslighet utan tvärtom på en hög sådan: det är omöjligt för mig att tycka om något som jag skäms över.

Guilty Pleasures

2009-08-13T22:43:00.002+02:00

Jag tror inte att jag tillhör guilty pleasures-generationen. Min mamma, till exempel, ursäktar sig alltid lite när hon ser en Beck-film på teve, ”det är ju mysigt” säger hon.

Själv kan jag utan problem se Disneyfilmen Bolt och tycka den är skitbra, eller ha ett långt Kitchen Nightmares-maraton, utan att alls tycka att det är särskilt bra. Jag skäms inte alls. Och ändå är jag långt ifrån någon skamlös människa. Jag identifierar mig kanske inte tillräckligt mycket med min kultur och underhållningskonsumtion för att skämmas över den.

Tillgjordhet

2009-08-12T21:23:00.001+02:00

Driften att göra sig till är inte det minsta tillgjord.

Kvalitet och kategori

2009-08-11T16:42:00.002+02:00

Att ett uttryck inte går att kategorisera säger ingenting om vare sig kvalitet eller originalitet. Varken genre eller brist på genre är ett kvalitetsmått.

Tdningen (2)

2009-08-10T18:54:00.001+02:00

På en del ställen vet jag att jag måste vara extra noggrann. Husen kan stå i fel ordning på abonnentlistan, en abonnent kan vara uppskriven på fel våning eller ha ett namn som inte står på brevlådan. Husen kan också vara mycket lika varandra och komma i en förvillande ordning, till exempel står hus 179 och 279 mittemot varandra. På dessa kniviga ställen gör jag i praktiken aldrig fel, eftersom jag just där är noggrann och uppmärksam.

Fel gör jag däremot på de obetydliga ställen som flyter förbi fort och smärtfritt utan att man behöver tänka på dem. Egentligen är det alltså inte när jag är osäker jag behöver vara uppmärksam utan när jag är säker på att allt går utan problem.

Tidningen (2)

2009-08-08T22:11:00.001+02:00

På söndagar har Sydsvenskan och Skånska dagbladet precis samma innehåll, det är bara Skånskans framsida som är annorlunda. Det är därför ganska lätt att råka lägga fel tidning i fel brevlåda, men å andra sidan spelar ett sådant misstag i praktiken ingen större roll. Jag tänker mig att all snarlikhet fungerar så.

Hamsuns temperament

2009-08-07T00:02:00.001+02:00

Hamsuns temperament:

Ska det va på det viset?!

Saker (7)

2009-08-06T00:27:00.000+02:00

Glädjen i att känna igen en sampling och upptäcka att den inte är bättre i original.

Ögonblicken

2009-08-05T00:47:00.007+02:00

Jag tror man brukar säga att Mot fyren är en bättre roman än Mrs Dalloway. Det stämmer nog. På samma sätt stämmer det säkert att Mozarts fyrtioförsta symfoni är bättre än den fyrtionde. Strukturen är mer utvecklad. Fokuset är skarpare och jämnare.

Ändå jag själv hellre Mrs Dalloway och lyssnar hellre på fyrtionde symfonin. I dem finns de enskilda ögonblicken som drar en tillbaka gång på gång. De enskilda ögonblicken är omöjliga att överträffa, även om de snart blir slitna slitna både av min egen läsning/lyssning och av hård användning i massmedia.

När det handlar om att begära någonting, om att bli beroende, är det alltid det enskilda ögonblicket som väger tyngst. Man blir inte fast på en struktur. Jag tänker inte: jag måste ännu en gång uppleva det precisa förhållandet mellan den och den av verkets delar. Jag tänker "La-dada-La-dada-La-dadada" eller "Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv" - och sedan måste jag gå till bokhyllan eller stereon.

Främlingen

2009-08-04T18:12:00.002+02:00

Först nu, vid kanske tredje eller fjärde läsningen, tänker jag att det är helt riktigt att avrätta Mersault.

Tidningen

2009-07-31T15:43:00.002+02:00

TIDNINGEN idag: SM-VECKAN * MISSA: INTE SQUASHFINALER LILLA TORG 19.30

Vid varje brevlåda undrar jag vem som bryr sig.

Hotel California

2009-07-30T21:33:00.003+02:00

På Eagles skiva Hotel California kombinerar flera ganska vanskliga element: country, hårdrock, välljud och virtuositet. Ändå är skivan mycket smakfull. Så smakfull att smakfullheten, i sin förnekelse av en uppenbar kitch, själv blir smaklös.

Utgift

2009-07-20T21:03:00.000+02:00

Kaffe och jäst

Trettifyra och femti

Ljud

2009-07-15T16:20:00.000+02:00

Klippklipp säger saxen.

Klippklipp säger den amerikanska realityserien.

Saker (6)

2009-07-14T00:09:00.000+02:00

RADIO KILLA

Olof Lagercrantz

2009-07-13T09:04:00.002+02:00

Den söndertjatade "Om konsten att läsa och skriva" är onekligen en fröjd.

Den lätta, rena stilen. Det perfekta flytet.

Sen att vi aldrig håller med varandra, det är en annan fråga.

Transformers

2009-07-12T05:23:00.000+02:00

Faktiskt en av de bättre filmer om utomjordiska robotar utklädda till bilar jag sett på senaste tiden. Inte lika bra som leksakerna förstås, men förlagan är ju alltid skarpare.

SMS-anteckning (2)

2009-07-11T13:00:00.000+02:00

7.21

8.21

9.21

SMS-anteckning

2009-07-11T00:31:00.001+02:00

H får en iaf att känna sig som en m, det är en god sak när man är som jag

Jag vet inte vad H eller m ska vara. Jag brydde mig inte om att skriva ut hela orden eftersom jag var säker på att jag omöjligt kunde glömma dem.

Kanske kan H vara Hemingway och m vara människa. Jag har i så fall inget minne av att jag skulle ha haft en sådan tanke.

Allmusic om Pentangle

2009-07-10T00:21:00.000+02:00

"Were Pentangle a folk group, a folk-rock group, or something that resists classification?"

Milosz

2009-07-09T00:19:00.001+02:00

"Jag har läst många böcker, men även om jag staplar volymerna på varandra och ställer mig på dem lägger de inte en centimeter till min egen längd."

Grejen

2009-06-23T19:57:00.001+02:00

Bästa grejen: naturen.

Saker (5)

2009-06-20T11:46:00.000+02:00

Bloggen Cosmic Hearse.

Saker (4)

2009-06-19T22:07:00.000+02:00

En pitchforkmedia-hajp.

Saker (3)

2009-06-18T22:05:00.001+02:00

Skillnaden mellan en kursiverad punkt (.) och en icke kursiverad punkt (.).

Projekt (7)

2009-06-18T00:03:00.002+02:00

Projekt: Vara en fullständig människa, en helhet av noggrant sammanfogade delar. Inte nödvändigtvis delar i harmoni, men i alla fall med klara och urskiljbara relationer.

Saker (2)

2009-06-17T08:05:00.001+02:00

Enslavedes debutalbum Vikingligr Veldi.

Saker (1)

2009-06-16T01:42:00.001+02:00

Balustrad, bingohallen, blandad kompot.

Fungerar

2009-06-15T21:57:00.001+02:00

A

B

A

Så fungerar många saker tror jag.

Dan Brown

2009-06-14T23:06:00.000+02:00

Blev så engagerad i inledningen till Änglar och demoner att jag brände kakorna i ugnen.

Det är inte omöjligt att populärlitteraturen har samma kvaliteter som populärmusiken, som också är tekniskt underlägsen och konstnärligt banal - men förbannat spännande.

Ingen trodde

2009-06-11T23:07:00.001+02:00

"Ingen trodde på hans fantastiska förmåga ... men nog visade han dem ... nog visade han dem ..."

Vad kostar det umbärliga? (2)

2009-06-09T13:30:00.003+02:00

alla de skiftande umbärliga kostnaderna

som variationerna i våra anspråk

att studera den andra vanan,

så eller så mycket sprit

ett paket cigaretter

bil eller motorcykel

skillnaden mellan håret borta

eller hemma

Vad kostar det umbärliga?

2009-06-09T13:11:00.005+02:00

Hur mycket som kan anses "normalt" eller som minimum ifråga om alla de skiftande umbärliga kostnaderna i ett hem går naturligtvis inte att säga. Det är här som variationerna i våra individuella vanor och anspråk framträder allra tydligast. Det enda man kan göra för att belysa denna del av budgeten är att studera vad det kostar att hålla sig med den ena eller den andra vanan, hur mycket pengar blir det på ett år om man köper så eller så mycket sprit eller om man röker ett paket cigaretter om dagen eller om man har bil eller motorcykel eller skillnaden i kostnad mellan att tvätta håret borta eller hemma.

Skapelsen

2009-06-07T17:22:00.001+02:00

Det är en lockande tanke att Gud skulle ha skapat världen i bokstavsordning.

Om

2009-06-07T13:20:00.001+02:00

Det är inte en fråga om när utan om om.

Snabbt

2009-06-06T13:13:00.000+02:00

Jag kan skriva på flera sätt. Men snabbt är inte ett av dem.

Stämma gitarren

2009-06-04T09:32:00.000+02:00

- Det är min dröm att ha en sån där kille som stämmer upp en nya gitarrer till mig och kommer fram med dem mellan låtarna. Ja, fast i livet, då.

- Ja, någon som ordnar allt jobbigt och sedan bara levererar det åt en så man själv får skina.

- Nej nej, jag tänker på en sån där kille som stämmer GITARRER åt en och kommer fram med dem mellan låtarna. Ja, fast i livet då.

Band

2009-06-01T00:30:00.007+02:00

Om man hör sig själv på band för första gången utan att komma ihåg att man blivit inspelad, kan man då känna igen sin röst?

Projekt 6

2009-05-29T08:04:00.000+02:00

Projekt: Baka riktigt bra bröd.

Jag har redan provat flera recept, oftast med grovt, skållat rågmjöl.

Ännu inga surdegar.

Tejp

2009-05-28T00:26:00.000+02:00

På mitt bord ligger en tejprulle som jag har stulit. Jag borde lämna tillbaka den men jag minns inte vad jag har använt den till och kan därför inte heller veta om jag kommer att behöva den igen.

Längst bak

2009-05-26T23:19:00.006+02:00

Längst upp på sidan längst bak i min anteckningsbok, separerad från resten av anteckningarna av tjugoen tomma blad, finns följande mening:

själv har jag tex. alltid öronproppar på mig

Pilbåge

2009-05-26T22:46:00.000+02:00

Utanför mitt fönster traskar fem fasaner omkring. Om jag hade en pilbåge skulle jag kunna skjuta dem och äta upp dem. Jag har inte haft en pilbåge på väldigt länge.

Projekt 5

2009-05-26T02:58:00.000+02:00

Projekt: Byta personlighet under en månad.

Göra nya bekantskaper.

Se nya möjligheter öppna sig.

Byta tillbaks.

Nöjesguiden

2009-05-24T20:06:00.001+02:00

Det fanns en tid när ingen arbetade på tidningen nöjesguiden. Året var, till exempel, 1347.

Direkt

2009-05-24T14:18:00.000+02:00

Tanken på att skriva perfekt utan att redigera. Att skriva med en obehindrad röst som talar hur den vill om vad den vill, inte alltid intressant eller meningsfullt, men alltid avvägt, tydligt, väldisponerat och perfekt formulerat – på första försöket.

Projekt 4

2009-05-23T10:28:00.002+02:00

Projekt: Tala i perfekta meningar. Tala som en skrift, utan meningslösa småord, stakningar eller upprepningar.

PING (3)

2009-05-22T01:17:00.000+02:00

- PING -

"... och av den anledningen finns alltid ett inbyggt sönderfall i de idéer som starkast genomsyrar samhället, en naturlig självförstörelsemekanism som får dessa idéer att upplösas så snart någon kritiskt utforskar deras inre. Idén rasar samman inifrån och efterlämnar ingenting annat än ett fullständigt vakuum, ett vakuum snart fylls ut av en ny, snarlik och precis lika utbytbar idé. På så sätt kan ingen av dessa idéer läsas mot samhället, inte användas för att angripa eller kritisera det, eftersom de då genast kommer visa sig så ogrundade och innehållslösa att varje kritik mot dem blir plump och meningslös. Alla idéer måste bevara en sådan funktion för att effektivt kunna integreras i samhällsideologin, samtidigt får de inte utåt visa denna sida, som därför oftast göms i en punkt som är särskilt öm, en punkt man inte får, vågar eller vill röra vid, en punkt så känslig att minsta smekning åt fel håll framkallar ett vansinnesskri hos den chockade ..."

- PING -

"En oerhört rutinbaserad tillvaro"

2009-05-21T18:05:00.000+02:00

"En oerhört rutinbaserad tillvaro"

Cafémusik

2009-05-21T11:57:00.002+02:00

På café simrishamnsgatan väljer de aktivt Arhur Russell skivorna där han gnider på sin distade cello framför de där han diggar disco, trots att de senare uppenbarligen är trevligare att fika till. På så sätt får alla i lokalen känna att de tar del av experimentell musik utan att faktiskt behöva lyssna på den.

Jag kompenserare genom att intensivlyssna James Blunt.

Gud

2009-05-20T19:03:00.000+02:00

Gud: Och vem var det som skapade havet? Var det du som skapade havet eller hur var det nu igen? Nej just det, det var ju jag som skapade havet, och himlen och land skapade jag också och allting däremellan. Jajamensan.

Musik och Gud

2009-05-20T08:45:00.000+02:00

Tänker att musik skriven till Guds ära borde vara den största musiken.

Tänker att musik skriven av Gud borde vara den största musiken.

Tänker att Gud alltid ska vara bäst.

Tiga

2009-05-19T22:35:00.000+02:00

Funderar på om artisten Tiga är medveten om vad tiga betyder på svenska.

Kanske borde jag skicka ett mejl och upplysa honom.

Jag hade i alla fall velat veta.

Fight Club (2)

2009-05-18T02:20:00.009+02:00

Filmens sista replik är:

"You met me at a very strange time in my life."

Efter den förstår man att huvudpersonen ger upp sitt lilla tonårsuppror och slår sig ned i villaförorten. Troligtvis föröker han till en början undvika den gråa monotoni han fastnat i vid filmens början. Men han kan inte komma ifrån att han måste arbeta långa timmar på sitt tråkiga jobb för att kunna ge sina barn allt de vill ha. Och han kan väl inte heller motstå att vid dagens slut sjunka ned i TV-soffan och slappna av framför en schysst sitcom. Så småningom inser han att han inte behöver vara en rebell. Det räcker att kämpa på i det lilla och försöka göra livet meningsfull i vardagen. I slutändan förespråkar filmen precis samma medelklassliv som den först verkar kritisera.

Fight Club

2009-05-18T01:44:00.005+02:00

Fight Club är en av de filmer jag sett flest gånger.

När jag vill se en film vill jag oftast se Fight Club.

Fight Club är en bra film att se.

Fight Club är tät, snygg och spännande.

Fight Club är lite kittlande, omskakande i det lilla.

Fight Club är egentligen inte särskilt bra.

Brave New World

2009-05-16T19:44:00.000+02:00

De senaste dagarna har jag funderat mycket på om jag hellre skulle leva i Brave New World.

Just nu lutar jag åt ett ja.

PING (2)

2009-05-16T12:32:00.003+02:00

– PING –

men mitt liv är väl helt enkelt för händelselöst för att jag ska kunna skriva så där säga vad man vill om Bull Lee men nog verkar han ha haft en del balla grejer för sig och även om en del av mig måste förakta hela det där livet kan jag inte låta bli att vara avundsjuk och det är klart kan man bara omvandla det till GOD TEXT så är allting tillåtet men egentligen spelar det väl ingen roll vad jag gör så länge jag inte har DEN RÄTTA ANDAN kommer det ändå bli andefattigt och trist men det är klart att många av de där grejerna skulle man ju kunna hitta på själv utan att ens lämna sovrummet det är ju inte som om han faktiskt var nere i Sydamerika och slogs mot onda överstepräster som förvandlades till tusenfotingar

– PING –

Översätta

2009-05-15T15:00:00.002+02:00

Skriv en roman och låt översätta den till tio språk.

Låt sedan tio nya översättare översätta översättningarna tillbaka till ursprungsspråket.

Skicka alla dessa översättningar till landets främsta skald och låt denna sammanfoga dem till en ny version av originaltexten.

Då får du vad du borde ha skrivit.

PING (1)

2009-05-14T08:04:00.003+02:00

– PING –

Han drev restaurangen så gott han kunde, arbetade hårt, försökte få ekonomin att gå ihop. Han aktade sig noga för gäster som satt för länge med servetter under ensamma kaffekoppar. Han hade läst om det hos Burroughs, stackars knarkare som väntade på The Man som Lou Reed sjunger (han hade hört det hos Lou Reed) och för säkerhets skull vägrade han servera kaffe till gäster som inte åt och han vägrade till och med tillåta att man placerade servetten under kaffekoppen, det kunde betyda något otäckt, för han hade läst

– PING –

gail

2009-05-13T15:50:00.000+02:00

Många gånger har jag hamnat på gail.com när jag skulle till min gmail.

Tyvärr finns det ingenting där som intresserar mig.

Varje dag

2009-05-12T18:00:00.001+02:00

Varje dag är en ny dag.

Klockan

2009-05-12T15:26:00.002+02:00

Men hur mycket är klockan

EGENTLIGEN?

Namn

2009-05-03T22:53:00.003+02:00

Janne "Loffe" Carlsson

Carl "den sextonde" Gustaf

Engram

2009-04-30T15:02:00.002+02:00

De flesta riff och melodier på Beherits nya skiva är enerverande enkla och entoniga. Oftast låter det som det första man spelar varje gång man sätter sig med gitarren och tänker "metal".

Men det är något med konstruktionen som fascinerar. Det är inte minimalistiskt på det coola sättet, som minimal techno. Det är ingen feg minimalism som säger "om vi inte gör mer än så här kan vi i alla fall inte göra fel". Tvärtom finns det något vågat över Beherits enkelhet. Det är en enkelhet som avslöjar, som genast fäster uppmärksamheten på musikens struktur: på riffens växlingar, på låtarnas ordning och relationer. Det är en enkelhet som genast visar skivans helhet. Och när varje del ses (hörs) ur detta perspektiv, framstår den inte längre som banal, utan bara som ren och genomlyst - fullständigt begriplig.

LYSSNA

Matcha

2009-04-29T08:09:00.000+02:00

Jag är nihilist i teorin och humanist i praktiken.

Jag funderar på att ändra en av dessa inställningar så att de matchar varandra, men kan inte bestämma mig för vilken.

Projekt 3

2009-04-28T10:03:00.000+02:00

Projekt: Hitta min roman. Jag har för mig att jag har skrivit en. Minns inte var jag lagt den.

Da Vinci-koden

2009-04-27T13:07:00.000+02:00

I 30 sidor av Da Vinci-koden lyckas jag lura mig själv att jag inte vet vad boken handlar om.

Sen dyker hela händelseförloppet ofrivilligt upp i huvudet.

Jag har svårt nog att läsa spänningslitteratur också utan att veta slutet.

Litteratur och musik

2009-04-21T13:52:00.000+02:00

Jag vill tycka mest om litteratur, men jag är rädd för att jag tycker mest om musik.

Alla andra tycker mest om musik.

Kvalitet

2009-04-20T16:00:00.000+02:00

Jag kan tänka tusen saker utan att ens resa mig från köksbordet.

Jag kan skriva ned dem.

Jag kan ordna dem, till exempel tematiskt eller enligt en matematisk princip (men kanske inte fibonacci-serien, den börjar kännas lite sliten).

Man tycker att det skulle kunna vara litteratur.

Projekt 3

2009-04-20T14:03:00.000+02:00

Projekt: Lyssna igenom alla ospelade låtar i min ipod, 1865 stycken. Antal spelade låtar: 8216.

Random Play, första låten:

Iron maiden - Number of the Beast

Projekt: Byta ut alla ospelade låtar i min ipod mot musik jag faktiskt vill lyssna på.

Överheten

2009-04-20T09:00:00.001+02:00

Jag hatar att ringa om jobb.

Hatar att ha kontakt med överheten, överheten som kontrollerar mitt liv.

Jag vet att denna rädsla är onödig och förljugen, men jag kan inte göra mig av med den eftersom det skulle tvinga mig att inse att jag kontrollerar mitt liv själv.

Bakbord

2009-04-19T16:00:00.000+02:00

Jag sköter två tredjedelar av min bakning i skålen och resten på plåten.

Vem har väl råd att mjöla ett bakbord?

Indiana Jones

2009-04-19T11:00:00.000+02:00

Vi ser Indiana Jones och klagar konstant på allt som är orealistiskt, till exempel hur många språk man talar i Indien, hur länge ett mekaniskt system kan bevaras i funktionsdugligt skick eller hur långt en alligator kan se.

De har säkert inte kollat upp något av det där innan de gjorde filmen.

Nog vet man bäst själv.

Projekt 2

2009-04-19T07:00:00.000+02:00

Projekt: Vara lustig. Stå ut med det.

Författarmyten

2009-04-18T14:00:00.000+02:00

Det finns, vad jag vet, ingen myt om att det skulle vara lätt att vara författare.

Ibland irriterar det mig.

Kaspar Hauser

2009-04-18T09:00:00.000+02:00

Kaspar hauser ligger på sin dödsbädd och berättar en historia han tänkt ut (fritt översatt):

"Jag ser en stor karavan som kommer genom öknen, genom sanden. Och denna karavan leds av en gammal berber. Och denna gamla man är blind. Nu stannar karavanen för att några tror att de är vilse och för att de ser berg framför sig. De tittar på sin kompass men den hjälper inte. Sen plockar deras blinde ledare upp en handfull sand och smakar på den som om den vore mat. Söner, säger den blinde mannen, ni har fel. Det är inte berg ni ser. Det är bara er fantasi. Vi måste fortsätta norrut. Och de följer den gamle mannens råd och kommer till slut till staden i norr. Och det är där historien börjar. Men hur historien går efter att de nått staden vet jag inte."

Har reser sig 35 år av filmfantaster upp och utbrister: "Nej, Kaspar, du berättade historien precis som den skulle vara. Du berättade den så långt du kunde. Du berättade den och den var underbar."

Man Kaspar Hauser är redan borta, separerad från världens vänlighet först av döden, sedan av myten och sedan av fiktionen.

Watchmen

2009-04-17T18:00:00.000+02:00

Läser Watchmen. Har inte varit så här entusiastisk över serier (graphic novel är en svulstig term) sen jag var åtta och hittade en bunt spindelmannentidningar från 60-talet på farmor och farfars vind.

Sättet att utnyttja seriemediets möjligheter: att spränga in pseudodokumentärt material, att låta symboler och tematik återkomma i olika delar av berättelsen, att samtidigt anspela på och vidga klichéerna kring superhjälten: alltihop tilltalar den uppvuxna versionen av min inre åttaåring lika mycket som superkrafter och konspirationer tilltalar åttaåringen i original.

Prosit

2009-04-17T17:00:00.000+02:00

Jag: Attjo!

Hon: TYST ... jag menar, prosit.

Projekt 1

2009-04-17T16:00:00.000+02:00

Projekt: Byt upplägg.

Hemlig Pizza

2008-11-27T13:41:00.001+01:00

(till far)

"Vad får det lov att vara?"

"Jag är lite sugen på att ta en nummer femton, en såndär hemlig pizza."

"En nummer femton. Någonting att dricka?"

"Men jag förstår kanske inte riktigt idén. Vad är det på den hemliga pizzan?"

"Det är hemligt, det är en hemlig pizza."

"Jaja, en hemlig pizza då. Man får väl leva lite."

"Det blir en Marinara."

"Nej, nummer femton, en hemlig pizza."

"Ja, men den hemliga pizzan är en Marinara."

"Men det är ju ingenting hemligt med det."

"Det är hemligt tills man beställer den."

"Men Marinara finns ju på menyn."

"Ja, det är med musslor och räkor bland annat."

"Tyvärr är jag allergisk mot musslor, kan inte äta det."

"Då skulle du kanske ha valt någonting annat."

"Men jag kunde ju inte veta vad den hemliga pizzan var för pizza."

"Med den inställningen ska man kanske inte välja hemlig pizza."

"Kan inte den hemliga pizzan vara något annat? Är den hemliga pizzan alltid en Marinara?"

"Den hemliga pizzan kan vara vad som helst. Den kan vara till exempel en Vesuvio?"

"Men en Vesuvio kostar ju bara femtio kronor och den hemliga pizzan kostar sextio."

"Den kan vara en Capricciosa, Capricciosa kostar sextio kronor?"

"Om jag hade velat ha Capricciosa hade jag väl beställt Capricciosa."

"Vilken pizza vill du ha då? Välj en själv så säger vi att den är en hemliga pizza."

"Jag vet inte, det enda jag är riktigt sugen på är nog en såndär hemlig pizza."

Idioten

2008-11-15T20:18:00.000+01:00

När jag nu läser om Dostojevskijs Idioten har jag hela tiden en upplevelse av att allting i romanen syftar till någonting annat, att bokens egentliga innebörd inte kan utläsas direkt ur det som står på sidorna. Inte ens i de mest öppet diskuterande partierna, där man väntar sig att verkets kärnfråga äntligen ska lyftas fram, känner jag att man talar om det jag verkligen vill veta.
Hela intrigen är en ständig upptakt, en förberedelse för det som ska komma, det som nog ska visa sig om man bara orkar igenom bokens alla sidor, det som egentligen är relevant.

På så sätt drivs jag framåt genom romanen, inte för att jag vill veta vad som ska hända (vilket jag ju redan vet) utan för att jag vill se vilken betydelse dessa händelser kommer att uppdaga. Jag letar inte bara efter bokens sista sensmoral, dess avgörande uttalande, jag vill inte bara veta vilka svar romanen kommer ge, utan vilken fråga det är den ställer, ja, vad boken överhuvudtaget handlar om. På så sätt skiljer sig Idioten från till exempel Brott och straff eller Bröderna Karamazov, där det hela tiden är uppenbart vad det är man talar om, till exempel Gud eller moralen, och där texten tydligt försöker gestalta och utreda den aktuella frågan för att komma fram till en lösning. I Idioten däremot, är det aldrig uppenbart vad det är som disskuteras, utan bara att det disskuteras. Bokens innebörd låter sig inte omedelbart vaskas fram och nedtecknas i klarspråk, utan förflyttar sig hela tiden när jag försöker greppa den. Så snart jag tror att jag räknat ut vad det är som ska bli sagt, till exempel ”idioten är inte alls någon idiot utan tvärtom den ideala människan”, får jag ett slag på fingrarna och blir tvungen att ändra åsikt. Och trots detta har jag hela tiden upplevelsen av att allting i romanen är otroligt viktigt, att det till och bär på någon stor visdom, utan att jag säkert kan säga hur eller varför.

Det är såklart möjligt, till och med ganska troligt, att romanen inte alls innehåller den mening jag letar efter. Detta skulle dock inte nödvändigtvis innebära att romanen är misslyckad – vilket jag hört påstås – eller ens att letandet är för gäves. Tvärtom ger just detta boken en alldeles särskild glans i mina ögon; kanske presenterar Idioten meningen eller budskapet som en rent estetiskt idé, som en del av romanens estetik och inte som den bakomliggande sanning estetiken försöker kommunicera. Därmed blir detta budskap, samtidigt som det onekligen förlorar något av budskapets kännetecken, närmare knutet till själva texten eftersom en faktisk läsning av verket då blir det enda sättet att ta del av det. Och för att en sådan enhet ska kunna upprätthållas krävs också att budskapet ingenstans lämnas ut, att det aldrig sticker fram en tydlig tråd som avslöjar alltings verkliga innebörd, utan hela tiden förskjuts så att man aldrig säkert kan veta vad det egentligen är som menas.

Gränslöshet

2008-11-13T12:41:00.000+01:00

Föreställningen om gränslöshet förutsätter att det gränslösa kan avgränsas.

Det osägbara

2008-11-11T15:19:00.000+01:00

Jag (som så många andra) beklagar mig över att språket inte förmår uttrycka det jag verkligen vill säga, att det fumlar sig fram vid sidan av, mer intresserat av sina egna idéer än av mina, utan att någonsin riktigt nå fram till mina faktiska tankar och känslor. Jag kan till och med uppleva att språket låter mig säga allting förutom just det som jag verkligen vill uttrycka, att det med avsikt vägrar tala om det som är allra mest angeläget.

Jag tänker mig alltså att det vid sidan om allt som kan uttalas finns någonting som aldrig kan sägas, någonting som definieras just genom sin osägbarhet. Dessutom har jag en intensiv upplevelse av att detta osägbara är särskilt väsentligt, att det särskiljer sig inte bara genom sin frånvaro utan också genom sitt innehåll. Inför en sådan hemlighet kan jag inte undgå att koka av frustration. Kanske är det just detta, det som gömmer sig, det jag inte kommer åt, som är det allra viktigaste. Det osägbara kanske inte låter sig sägas just för att det döljer någonting enormt, någonting av sådana proportioner att det helt enkelt inte ryms i språket, för orden är ju så pinsamt små och lättköpta.

Den enkla och förnuftiga lösningen är såklart att redan från början förkasta alla försök att formulera sådant som inte låter sig formuleras, att inse sina begränsningar och välja att syssla med det som ligger innanför deras ramar istället för det som ligger utanför (Wittgenstein). Även om språkets system utvidgas, eller om nya språk uppfinns för att tala om det som inte kan talas om, är det osägbara fortfarande osägbart eftersom det definieras just av sin osägbarhet. Men i själva upplevelsen av det osägbara, i det faktum att jag alls kan ana någonting jag inte kan uttrycka, anar jag också att det här inte alls handlar om ett försök att ge form åt någonting oformbart, någonting som för alltid och av nödvändighet ligger bortom alla former, utan bara om ett försök att omvandla en form till en annan, att gjuta ny form åt ett otympligt utformat innehåll. För om det osägbara från början helt saknade form skulle jag inte alls kunna ana det. Genom en förskjutning, ett trollslag (eller bara ett byte av ord) slutar jag nu definiera det osägbara med hjälp av själva osägbarheten och tänker mig det istället som en egen idé; eller rättare sagt, jag tänker mig att det i det osägbara finns någonting som kanske trots allt inte är omöjlig att formulera, kanhända någonting som är för blygt för att självmant träda in i språksystemet men som med lite trugande mycket väl skulle kunna komma in och sätta sig, rentav ta en kaka.

Men inför själva formuleringen står jag tom. ”Skruaklashtakom”, försöker jag trevande men känner mig inte just nämnvärt närmare någon hemlighet. Jag vänder mig till musiken, som ofta hyllats för sin förmåga att uttrycka sådant som språket inte förmår; jag letar mellan raderna i poesin, mellan replikerna på teatern och i penseldragen på tavlor jag tycker om, och överallt får jag nya intryck, överallt finner jag nya kunskaper och upplevelser, överallt känner jag någonting jag inte riktigt tycker att jag känt tidigare, överallt tycker jag att jag anar konturerna av detta enorma, det som inte låter sig sägas, men ingenstans hittar jag det i klarspråk. Bytet av språk, att tala i musik eller teater, för mig inte närmare det jag inte kan säga, tvärtom uppdagar det bara nya osägbarheter. Musiken och tavlorna, blankraderna i poesin och de tomma ansiktsuttrycken i teaterföreställningarna, är dessutom helt oförmögna att uträtta det orden gör på ett kick; inte ens en pizza kan de beställa ordentligt.

Och allteftersom min bild av det osägbara vidgas inser jag också den fulla omfattningen av det som faktiskt kan sägas. Först nu ser jag hur mycket som ryms innanför gränserna för det sägbara, det oändliga sägbara med alla sina möjligheter och variationer, som jag inte kan nöja med bara eftersom jag har det och alltid har haft det, eftersom jag sett mig trött på det och tuggat det fram och tillbaks med alla jag känner. Men om jag föreställer mig att jag för första gången står inför det sägbara, att jag för första gången står inför hela möjligheten att tala, hur ofantligt kommer inte allt jag kan tala om att verka då? Skulle jag i det läget inte själv välja talet framför allt det osägbara?

Och hur kan jag egentligen veta det jag önskar att jag kunde uttrycka när jag inte finner ord verkligen innehåller någonting som skiljer sig ifrån det jag lätt kan tala om? Är det inte naivt av mig att tänka att det som ligger utanför språkets gräns nödvändigtvis är större än det som ligger innanför? Kanske bottnar min jakt efter det osägbara mest av allt i känslan av att gräset är grönare på andra sidan. Och eftersom osägbara inte kan uttalas kan det aldrig heller öppet undersökas. Det osägbara kan aldrig ses utan bara skymtas, anas, kännas, smekas med en domnad hand i mörkret – och hur vackert och hemlighetsfullt verkar inte allt som framträder på detta sätt?

Fördomen

2008-10-29T12:03:00.003+01:00

Om fördomen angrips för hårt, kollapsar kulturen. Om fördomen inte angrips alls, förruttnar den.

Krav

2008-10-27T23:51:00.022+01:00

"Jag kan tänka mig en thriller också i och för sig. En såndär film som är precis så intellektuellt utmanande att man kan känna sig lite smart för att man förstår alla vändningar, men som ändå är så lättbegriplig att man kan hänga med utan att anstränga sig. Gärna en som är sådär lite billigt kittlande, om någonting mystiskt och obehagligt, men samtidigt mysigt. Den får såklart gärna handla om något riktigt viktigt också, men inget sådär jobbigt ämne som man bara mår dåligt av och ingen politik. Och så måste vara tempo hela tiden så att man inte somnar men inte så att man måste pausa när man går på toa. Och inte för många personer man måste hålla reda på."

"Jag kan tänka mig att se en film som är baserad på den där låten 'sommaren i City nittonhundranitti kommer du ihåg den'".

Tiden

2008-10-07T20:19:00.000+02:00

Tiden går förbi oss med ett enda promenadsteg. Själv lagar jag fortfarande makaronpudding till exempel. När såg man tiden göra det senast?

Det sista samtalsämnet

2008-09-27T17:25:00.000+02:00

Känslor ska kännas, tankar ska tänkas, upplevelser ska upplevas...

Prat är utan tvivel det bästa att prata om.

Don Quijote

2008-09-26T14:10:00.002+02:00

Ännu en gång läste jag inte Don Quijote, som så många gånger förut. Hur väl känner jag inte varje sida i denna fantastiska roman!

Ett fel

2008-09-11T20:08:00.002+02:00

Orden 'likhet' och 'olikhet' har av misstag fått fel relation till varandra. Likhet är inget annat än o-olikhet.

35

2008-08-22T15:34:00.002+02:00

Man stannar inomhus och kvävs, eller går ut och fryser ihjäl. Man lär sig att göra det i omgångar, så att inget av det riktigt biter.

Förstörelse

2008-08-19T23:56:00.001+02:00

Jag tycker bara om att kasta sådant som jag egentligen vill ha kvar. Förstörelse av saker utan värde är värdelös förstörelse.

Glas

2008-08-12T16:09:00.001+02:00

När hon frågar om glasen jag just diskat är rena svarar jag att "nog är de rena alltid". I själva verket menar jag att de helt säkert är rena just nu.